Såld spannmål av kyrkotionden. Priser i Östergötland under Sveriges stormaktstid
Institutionen för ekonomisk historia, Umeå universitet, 901 87 Umeå, Sverige
Umeå Studies in Economic History 34
© Göran Hansson 2006
ISBN 91-7264-098-7
ISSN 0347-254-X
Abstract
I avhandlingen presenteras årliga prisserier för råg och korn i Östergötland under perioden 1592-1735. Även priser på vete, havre, animalier, byggnadsmaterial, järn, spik, hästskor och hästskosöm från ungefär mitten av sextonhundratalet till 1735 framläggs och analyseras.
Nya data har excerperats från fyra hospital och omkring femtio kyrkliga församlingar i Östergötland. Även årliga priser från andra landskap har excerperats för studien. Dessa nya data jämförs med redan publicerade priser från Sveriges huvudstad och från flera landskap i centrala delar av den västra riksdelen av det dåtida Sverige. Det nämnda området utgjorde Sveriges kärnområde.
Genom att ansluta studiens resultat till tidigare forskning tecknas en bild av prisutvecklingen av spannmål, smör och talg fram till 1775, dvs. under Sveriges stormaktstid och frihetstid.
Ett huvudresultat för de ca 150 år som avhandlingen primärt omfattar är att främst priserna på grödor, det viktigaste livsmedlet under den tiden, fluktuerade i tolv cykler. Fluktuationerna var periodvis stora. Priscyklerna för spannmål (hälften råg, hälften korn) hade i genomsnitt en amplitud på något över
100 % och en varaktighet på i medeltal 11 år. I genomsnitt var priserna högre längre norrut i landet.
Orsakerna till prisfluktuationerna är komplexa. Under större delen av undersökningstiden befann sig Sverige i krig eller under vapenstillestånd, vilket tog i anspråk en stor del av den manliga befolkningen. Politiskt samlades efterhand allt mer makt hos kungen och envälde infördes, som kulminerade i slutet av Karl XII:s regentskap. Allmogen tyngdes av höga skatter och andra pålagor.
Efter mitten av 1600-talet var landet inte längre självförsörjande utan till stor del beroende av spannmålsimport. Produktionen av livsmedel minskade dels beroende på att en mindre del av landets resurser insattes i produktion för försäljning, dels beroende på missväxter. Återkommande epidemier åderlät befolkningen ända fram till i början av 1700-talet.
|